fredag 30 december 2011

En dag utan barn

Oj vad tyst det är här i torpet utan barnen. Det var länge sedan jag kunde höra den landsbygdska tystnaden som jag gjort idag. Det är nästan lite spöklikt. Jag är helt enkelt inte van vid ett liv utan ständiga utrop, kommentarer, funderingar, frågor, illvrål, skratt och allt det där som Oskar och Nina tillför vår vardag. Om mitt liv i vanliga fall ofta känns som det levs i fast forward så har det nog idag gått i slowmotion. Och det lustiga är att jag inte vet om jag har tålamod till en såpass nedtaggad tillvaro numera. Vanligtvis händer det ju alltid tre saker samtidigt och jag gillar det för det mesta. Fast visst är det skönt att få nästan två dagar vuxentid.

Såhär såg min dag ut:
8.30-vaknar utsövd, men med ryggont. Jag är helt enkelt inte van att ligga ner nio timmar i sträck...
9.30-äter engelsk frukost med bacon, ägg och ugnstekta tomater med god aptit.
10.00-10.30 -läser (Lost dogs and lonely hearts; passande lätt semesterlektyr)
11.00-15.00- shoppar och lunchar med Lars i Alingsås (om det nånsin blir vår och sommar igen så har jag nu den ideala Bondelidtoppen att ta på mig...)
15.30-16.00-är lite sugen så fixar latte och äter kondisfika i torpet
16.00-17.30-läser igen
17.30-19.00-ägnar mig åt internetsurfande för att hitta bra solresa i februari (att det alltid tar såådaan tid..)
19.00-19.30-surnar till då alla internetsidor kraschar i ett, tröstar mig med cider och ostbågar
19.30-20.00-bokar resa & lägenhetshotell till Fuerteventura 17-24 februari. Hoppas vi valt rätt.
20.00-tar fram oxfilén ur kylskåpet, sätter in potatisklyftorna i ugnen.
20.20-bloggar, dricker ett glas Riesling och tittar på brasan. Saknar busungarna litegrann...

torsdag 29 december 2011

Mer och mer jul

Vi har haft den där Adolphson och Falk-julen jag hoppades på. Minus snön som lyst med sin frånvaro och nog lär göra det resten av jullovet. Men, men, man kan inte få allt och vi är alla väldigt nöjda med våra dubbla julfiranden. Först tysk jul i Heidelberg följt av svensk jul i Borås. Och drivor av julklappar såklart. Iallafall till barnen;).Oskar tog uppgiften att smycka granen på största allvar.Nina ville ju inte vara sämre såklart;). Allt som storebror gör kan hon göra minst lika bra.
Och mycket presenter kom tomten med såklart. Både till stora och små.Den här var en av de populäraste julaftonskväll. Och medans barnen lekte....
....så drack vi vuxna champagne och öppnade våra klappar i lugn och ro.Man kan göra fina julekronor för prinsar och prinsessor av en välkänd hamburgerkedjas give-aways (denna ligger precis halvvägs mellan Bryssel och Heidelberg och är utrustat med stort lekrum inomhus så ett givet stopp för oss).Väl i Borås var det dags för mer jul. Komplett med maffigt och smarrigt julbord och allt. Tack mamma! Kusinerna var också där såklart och Nina ville väldigt gärna mysa med Axel.Det ville jag också. Väldigt-Gullig-Bebis-varning på Axel just nu. Nästan så man blir sugen på en trea när man ser hans gurglande glada uppsyn. Fast, nej, jag är rätt säker på att jag kommer att förbli tvåbarnsmamma. Tur att man kan få "låna" andras gullungar istället ibland:).Tomten var snäll och besökte oss igår fast att hans jularbetspass ju egentligen är över. Och så lades paketen på hög igen. Alla barnen var väldigt uppspelta och den där blygheten jag kommer ihåg från min barndom under tomtens besök var ingenstans att se. Fast det var kanske för att denna tomten inte halvröt "Finns det några snälla barn här?!" på det sättet som han gjorde när jag var liten....

Summa summarium: två jättebra avkopplande familjejular, all jobbstress glömd och långt borta och ett riktigt bra jullov hittills. Just nu är jag och Lars i torpet. Helt själva. Vi har lämnat barnen hos mormor och morfar och ska nu njuta av ett par dagar i lugn och ro. Typ sova länge, tända en brasa, läsa oavbrutet mitt på dagen och göra ingenting typ.. Får väl se hur det går. Har en känsla av att jag kommer vakna tidigt för att det är så tyst imorrn och inte riktigt kommer ihåg hur man spenderar en hel dag utan att tänka på andras behov först. Men det ska bli skönt, skönt, skönt. Snacka om lyx på högsta nivå för oss!!

Nu japansk middag och gott vin. Life is good...

torsdag 22 december 2011

Julefriden nära

Nu är det äntligen semester och jullov för hela familjen. Det känns underbart skönt och jag känner att sista veckornas stress faktiskt har släppt helt och hållet. Nu ska jag bara koppla av och umgås med familj och vänner. Jag tror hela familjen behöver vila upp sig lite och med två veckor på oss ska vi nog hinna med det också trots allt resande.

Imorrn beger vi oss av till Heidelberg där vi stannar över julhelgen och sedan styr vi kosan norr den 27:e. Jag håller tummarna för att vi får se lite snö i Sverige. Härnere har den lilla snö som fallit genast smält bort och som den vinterälskare som jag är så vore den allra bästa julklappen iår vara att få uppleva ett vitt snötäcke under torpvistelsen.

Nu dags för den sista lilla packningen innan det blir dags för en Corona och en pizza för oss vuxna. Barnen har precis somnat glada och mätta efter att vi alla ätit lussebullar, pepparkakor, Omas julkakor och mandariner för att fira att Nu Är Det Faktiskt Snart Jul. "Mamma, det här är mysigt" sa Nina där hon satt och mumsade på sin tredje pepparkaka.

Jag håller helt klart med. Nu ser jag fram emot den typ av jul som Adolphson och Falk sjunger om på ett sådant briljant sätt. Nu ska det minsann mig bli Mer Jul hemma hos oss också:).
God Jul till er alla från oss alla!

måndag 19 december 2011

Perspektiv på tillvaron

Imorse rusade både jag och Lars runt trötta (Oskar vaknade med mardrömmar två gånger inatt och ville gå upp klockan halvsex) och försökte få busiga och glada barn att få på sig kläder, äta frukost och borsta tänderna utan för mycket tjat. Det gick sådär;).

Själv kände jag redan då stressen som sedan bröt ut på allvar komma krypande utför ryggraden och hade väl inte bästa tålamodet för bångstyriga barn. Precis när jag skulle till att med irriterat tonfall säga till Oskar för tredje gången att sätta sig ner och ta på sig skorna så vände han sig om, kramade mig hårt och utbrast "Mamma, du är den snällaste i hela världen".

Där fick jag mig en bra påminnelse igen om vad det är som är verkligt viktigt här i livet. Det är ju barnen jag lever för, inte jobbet och det finns inget jobb-beröm eller prestige i världen som får mig att må lika bra som det gör att få höra sådana saker från Oskar eller Nina. Häromveckan när Nina låg och myste med mig en morgon kröp hon nära, nära, gav mig en stor kram och viskade "Jag älskar dig mamma". Det var en riktigt bra start på dagen:).

Mycket att göra..

..men inte mycket tid att få allt gjort på. Efter en fullbokad, men mysig helg så har nu stressnivåerna på jobbet redan stigit till sådana nivåer att det nästan känns för mycket. Jag vet att det kan bli såhär precis innan ledighet och jag vet att det är bättre att ha all stress nu än att behöva känna sig tvingad att jobba under semestern, men just nu känner jag press på mig ifrån flera håll för att en viss fråga ska fixas på ett visst sätt innan jul. Och det är inte alls lika enkelt som vissa anser det vara. Så det stressar ju ännu mer och jag kan inte koppla av riktigt ens när jag är hemma..

Inte bra, men jag tar djupa andetag, intalar mig att det kommer att ordna sig på ett bra sätt och att det alldeles snart kommer komma en lugn och skön jul när jag kan ta mig en välförtjänad paus ifrån jobbet och ladda batterierna.

Nu har jag fått iväg kvällens förhoppningsvis sista viktiga mail och funderar på om det inte vore läge med en bra bok, lussebulle och en liten kopp glögg ändå..

tisdag 13 december 2011

Luciafirande..

...har man inte på belgiska dagis. Och det tycker jag är lite tråkigt för det måste vara jättemysigt att se sina små älsklingar uppklädda till lucior (jag antar att ingen vill vara tärna?), tomtenissar eller stjärngossar. Fast lussebullar har Oskar och Nina däremot bra koll på. Igår var jag ledig (att kalla det semester känns inte riktigt rätt;)) och hade både barnen hemma. Vi passade på att baka ihop så nu blev det alltså lussebullar iår igen, precis lagom till Luciadeadlinen. Jag höll faktiskt på att tänka om när jag mitt uppe i alla förberedelserna upptäckte att jag inte hade tillräckligt med mjöl hemma, men tog ett djupt andetag, drog på barnen jackor, mössor, halsdukar, vantar och stövlar och gick till affären. Vi belönade oss också med pain au chocolat (Oskar), croissant (Nina) och wienerbröd (jag) till morgonfikat (så fort Nina får syn på en kopp kaffe skriker hon glatt "fika!!").Oskar gillade att jobba med degen. Fast han gjorde inga lussekatter utan bara ormar och krokodiler. Alldeles prickiga med russin...Den här tjejen som allt som oftast sover mer än två timmar efter lunch på dagis sover hemma i snitt en halvtimme max. Vi kan inte fatta varför.... Här är hon alldeles yrvaken, men tyckte snart att det var lika kul med degen som Oskar. Hon gjorde bollar med den. Utan russin...Såhär fina blev lussebullarna, lussebollarna och lussekrokodilerna.Att ha lite lussefika var ju också uppskattat såklart. "Mamma, det är mysigt" sa Nina.

lördag 10 december 2011

Manligt och kvinnligt

Jag avslutade en ganska intensiv arbetsvecka med ett strategiskt viktigt jobbmöte tillsammans med tre kollegor och en inbjuden policyexpert igår eftermiddag. Inget konstigt i och för sig, men det slog mig när jag satt i mötet att här sitter vi fem kvinnor mellan 30 och 50 år utan en enda man i sikte. När jag började jobba i denna sektor för elva år sedan var den fortfarande ganska mansdominerad, men nu känns det som om vi går in i både ett generationsskifte och en tid när det börjar kännas som kvinnorna börjar komma ikapp också vad gäller positioner och inflytande. Det känns lovande.

Andra skillnader mellan män och kvinnor är kanske mer svåra att få jämlika. Jag är väldigt glad över att jag har en sambo som alltid tyckt det varit självklart att dela hushållsarbete och familjeansvaret lika och de sista månaderna har nog upplägget varit 70% Lars och 30% för mig ibland, men vissa saker verkar mer könsbestämda än andra och jag antar att vi inte är de enda som har den uppdelningen. Det vill säga att jag glatt lämnar allt ansvar för bilen och andra i mina ögon "tråkiga" saker till Lars, medans det nästan alltid är jag som har koll på vem som fyller år när samt planerar nästan alla presentinköp och annat. Är det en typisk tjejgrej eller är jag bara dålig på att överlåta ansvaret till Lars? Hur funkar det hemma hos er? Följande konversation har vi nämligen väldigt sällan hemma hos oss:

Lars:"Katarina, vi är ju bjudna på inflyttningsfest/juldrink/middag hemma hos A och B på lördag, vad ska vi ha ta med oss i gå-bort-present?
Katarina:"Hmm, det där har jag inte ens tänkt på....."
Lars: "Nej, men det gör inget för jag har några idéer. Vi kan ju ta med en flaska vin, fast det kan ju vara lite fantasilöst kanske. En blomma är ju alltid uppskattat och jag vet ju att A gillar rosor, men annars så såg jag Pryl X i en liten butik igår som jag med en gång tänkte skulle kunna vara perfekt. Jag kan gå och skaffa den imorrn".
Katarina: "Perfekt, tack älskling".

Njet, så ser det inte ut här. Än... Kanske går det att få också sådant mer jämlikt. Eller inte;).

Nu står iallafall Lars och tillagar fantastisk japansk mat och serverar mig ett glas iskall champagne här i soffan så just nu känner jag mig ganska bortskämd:).

onsdag 7 december 2011

Det lider mot jul...

..och nu börjar julkänslan så sakteliga göra sig påmind. När jag var i London med jobbet igår och i måndags så kliade det verkligen i fingrarna vad gällde att slänga sig ut i den londonska julhandeln. Tänk vad härligt att shoppa loss där en hel dag och avsluta dagen på väl vald pub med väl vald pint med öl i handen...

Nu fick det bli workshop och mediaträning istället och det var inte helt fel det heller. Vi jobbar med både duktiga och trevliga konsulter och vi hann med lite socialt umgänge också så det var en lyckad jobbresa. Däremot känner jag verkligen behovet av att skaffa barnvakt för en helg i februari, mars nästa år så att jag och Lars kan komma iväg på vår årliga Londonhelg. Vi funderar alltid på att åka någon annanstans, men så blir det ändå alltid London ändå. Jag älskar den staden helt enkelt och det finns alltid något nytt att upptäcka. Och så finns det schyssta pubar och flotta champagnebarer också;).

Bara drygt två veckor kvar till julafton nu, hjälp vad veckorna flyger iväg. Hemma har vi fått fram adventsljustaken och tomtarna iallafall och pepparkaksbaket gick av stapeln som planerat till Oskars och Ninas belåtenhet. I helgen ska jag se om vi hinner med lite lussebullebak också.Klara, färdiga, baka! Koncentrationen var på topp hos både Oskar och Nina.
Nina åt lika mycket deg som hon kavlade...Wow mamma, vilka fina och smarriga...
.."pippikakor"....